Smärta kan påverka vardagen på många sätt. Ibland handlar det om en tydlig skada, ibland om långvarig smärta där kroppen och nervsystemet har hamnat i ett mer känsligt läge. Ofta hänger det fysiska ihop med det psykiska, och stress kan förstärka både spänning och smärtupplevelse.
Kontakt:
mimi.hafstrom@gmail.com
Skype: mimi.Hafström
Telefon: 070-248 29 03
Smärta kan uppstå av potentiellt skadliga stimuli, till exempel vid hög värme eller stort mekaniskt tryck. Den typen kallas nociceptiv smärta eller vävnadsskadesmärta. Hit hör även inflammatorisk smärta.
Smärta kan också uppstå vid skador i nervsystemet, både i det perifera nervsystemet (PNS) och i det centrala nervsystemet (CNS). Då talar man om neuropatisk smärta eller nervsmärta.
Smärta kan även förekomma i samband med psykiatriska tillstånd och benämns då psykogen smärta. Slutligen finns smärttillstånd med okänd mekanism, där man talar om idiopatisk smärta.
När vi får ont någonstans bildar kroppen prostaglandiner. Dessa ökar bland annat känsligheten för smärta. Perifer sensitisering innebär att tröskeln för nociceptiva smärtupplevelser sänks.
Att smärttröskeln sänks vid skador anses vara en evolutionär fördel då vi undviker onödiga och potentiellt skadliga situationer, man blir extra försiktig.
Hyperalgesi är den medicinska termen för sänkt smärttröskel.
Smärtbehandling eller smärtlindring kan vara både farmakologisk och icke-farmakologisk. Vid komplexa och långvariga smärttillstånd kombineras ofta flera behandlingssätt.
Smärtstillande läkemedel delas upp i perifert och centralt verkande mediciner.
Perifert verkande värktabletter hämmar produktionen av prostaglandiner och dämpar smärtupplevelsen. De verkar ofta även febernedsättande och antiinflammatoriskt.
Centralt verkande läkemedel påverkar det centrala nervsystemet och justerar smärtimpulserna och hjärnans upplevelse av dessa. Exempel är Morfin och Tramadol. Dessa är receptbelagda och kan i vissa fall ha en lugnande effekt. De har varken febernedsättande eller antiinflammatorisk verkan.
Centralt verkande läkemedel ska användas med försiktighet då de ofta är narkotikaklassade och kan orsaka tillvänjning.
Icke-farmakologisk smärtbehandling kan på kort sikt vara ett komplement till medicin. På lång sikt, särskilt vid kronisk, psykogen eller idiopatisk smärta, kan metoderna också användas för att minska risken för biverkningar och läkemedelsberoende.
Exempel på icke-farmakologiska metoder:
Det finns många olika sätt att försöka hantera din smärta. Sova och äta bra, och röra på dig så gott det går, är ofta en viktig grund.
Om du tycker det är svårt att hantera din smärta kan det vara hjälpsamt att söka stöd hos psykoterapeut och läkare, utöver det som nämnts ovan. Ofta hänger det fysiska ihop med det psykiska och stressen vi är utsatta för.
Trauma, olyckor och skador kan också påverka andra delar av kroppen.
Mer om smärta:
