SJÄLVSKADOR & MATMISSBRUK

Anorexia nervosa är en allvarlig form av ätstörning, som yttrar sig främst i självsvält och ofta även i överdriven träning. Sjukdomen går ofta hand i hand med bulimia nervosa men särskiljer sig såtillvida att anorektikern framkallar kräkning eller annat kompensatoriskt beteende som en lösningsstrategi snarare än som en rutinhandling vilket är fallet vid bulimia nervosa. Somliga är periodvis anorektiker och periodvis bulimiker.

Anorexia nervosa orsakar ett mycket stort lidande för drabbade och anhöriga. Sjukdomen påverkar det centrala nervsystemet och immunförsvaret. De fysiska symptomen är många, förutom den obligatoriska undervikten, och de varierar mellan individer. De vanligaste symptomen är:

• amenorré (menstruationsbortfall)

• kraftigt nedsatt immunförsvar

• försvagade vitala organ

• lanugobehåring över hela kroppen, ofta även ansiktet

• tung andning

• frusenhet

• skakningar

• svimningsattacker och yrsel

• försvårad/långsam  sårläkning

• benskörhet

• långsamma, försiktiga kroppsrörelser

• hjärtrytmsrubbningar

• lätt att få blåmärken

• kronisk diarré/förstoppning

• låg puls

• torra slemhinnor

• irritation/emotionell instabilitet

• missfärgade fingrar

• torr, fjällig, tunn och skör hud

• grumlig urin till följd av försvagning av njurarna

• klinisk depression

• låg kroppstemperatur

• sömnstörningar (svårigheter att somna/överdrivet sömnbehov)

• trötthet och tröghet

• eksem

• vitamin-, mineral-, och järnbrist

• fysisk och psykisk svaghet

• dim- och/eller dubbelsyn

• muskelförtvining

• illaluktande andedräkt

• vattenansamling i mag-tarmkanalen

• tätt insjuknande i sjukdomar såsom förkylning

• allmän sjukdomskänsla

• oförmåga att tolka/känna hunger, mättnad och törst

• ständig hunger och törst

• sköra tänder och naglar

• kalla händer och fötter

• torrt, fnasigt, livlöst hår, hårbortfall

Anorexia nervosa debuterar oftast hos tonårsflickor, men förekommer även bland pojkar. En vanlig inkörsport till sjukdomen är bantning, som en strävan efter att leva upp till samhällets ideal. Den blivande anorektikern kan sedan inte sluta banta utan utvecklar sjukdomen. Kroppsbyggare kan utveckla ett beteende som påminner om en slags lätt form av anorexi omväxlande med en lätt form av bulimi. Kroppsfixeringen är närvarande liksom hos anorektikern. Om en person är kroppsfixerad kan ett ångestfyllt förhållande uppstå, och ur detta kan anorexi växa fram. En annan grupp som visat sig vara i riskzonen för att drabbas av anorexi eller självsvält är till exempel balettdansöser och mannekänger.

Romantisering av sjukdomen är vanlig bland drabbade som ofta förnekar att de är sjuka. Subkulturer som exempelvis Pro-ana lyfter felaktigt fram anorexia nervosa som en livsstil istället för ett sjukdomstillstånd. Pro-ana går ofta ut på att uppmana andra att äta mindre, träna mer eller på andra sätt gå ned i vikt och blir sjukare.

En anorektiker är fixerad vid sin kropp och sina matvanor, och har skapat sig en förvrängd och felaktig självbild. Även om spegelbilden visar en utmärglad varelse så ser anorektikern en överviktig person. Sjukdomen är i de flesta fall möjlig att bota, men det är svårt och i många fall kan det ta flera år. Det är önskvärt att stoppa förloppet före den så kallade tippvikten. Då är möjligheterna för familj och vänner att hjälpa till mycket större. Sjunker vikten under tippvikten fordras experthjälp. I sådana fall är ofta slutenvård nödvändig för ett gott behandlingsresultat. Gränsen för tippvikten är individuell och kan handla om så lite som sju kilos viktnedgång.

En anorektiker kan jämföras med en missbrukare såtillvida att vikten är det enda som upptar tankeverksamheten. Kroppen är det mest centrala i livet och tillvaron, och den sjuke är besatt av att känna sig smal, slank och lätt. Ofta hakar anorektiker upp sig på speciella kroppsdelar och gör allt för att försöka uppnå sin förvrängda bild av den perfekta kroppen.

Anorektiker har ofta ett kontrollbehov och räknar kalorier och resultat, och detta beteende överensstämmer med en del idrottares. En del idrottare har ett anorektiskt beteende och en del blir anorektiker. Många anorektiker är tvångsmässigt upptagna av rörelse och reglering av näringsintag, medan andra kort och gott slutar att vilja äta. Vissa anorektiker får en enorm energi till överdriven träning, medan andra är helt orkeslösa. De flesta anorektiker är fixerade vid det de avhåller sig från. Kaloriräkning är ett mycket använt “redskap”. Nattliga drömmar om mat och festmåltider är vanligt förekommande.

Som vid annan svält kan anorektiker drabbas av olika bristsjukdomar, och för de med den kroniska formen av sjukdomen blir livslängden förkortad pga. det stora slitage kroppen utsatts för. Svälten leder till att fettdepåer töms och muskler bryts ned. Frän lukt kan kännas från anorektikerns hud eller mun pga. ämnen som produceras vid muskelnedbrytning. Anorektikers tänder tar lätt skada på grund kalciumbrist och självframkallad kräkning. Hjärnan – som till stor del består av fett – kan minska i volym, även om kroppen prioriterar hjärnan vid svält. I extrema fall uppstår skador som är jämförbara med de man får av alkoholmissbruk. I långt gångna fall blir hjärtat lidande, och det händer att anorektiker får hjärtattacker, vilket även är en av de vanligaste dödsorsakerna kopplade till sjukdomen.

Diagnos

För att en diagnos ska kunna fastställas måste patienten uppfylla vissa kriterier, varav de somatiska (fysiska) är:

• En vikt minst 15 % under normalviktsgränsen. (Hos barn en vikt som bara är 85% av den förväntade enligt barnets individuella viktkurva.).

De psykiska kriterierna är:

• Patienten lider av panikartad rädsla för att öka i vikt, sk. viktfobi.

• Patienten har felaktig kroppsuppfattning

Av dessa kriterier är undervikten och viktfobin de absoluta, som måste förekomma för att diagnosen skall kunna fastställas medicinskt. Om patienten inte uppfyller dessa men till exempel uppfyller de andra kriterierna, ställs istället diagnosen ÄS UNS (ätstörning utan närmare specifikation).

Behandling

Akutbehandling av anorexia nervosa är inläggning och sondmatning om patienten vägrar att behandlas. I vissa extrema fall tillämpas Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. Då drabbade personer ofta har mycket bräcklig fysisk hälsa kan viss isolering vara viktig eftersom vanliga sjukdomar, såsom infektioner och influensa, kan vara förödande. Behandlingen omfattar två områden: Somatisk behandling och psykosocial behandling. I vissa fall tillämpas även farmakologisk behandling.

Långsiktig standardbehandling av anorexia nervosa är olika former av psykoterapi som ofta ger mycket gott resultat. Här har kognitiv behandling (KBT) har visat sig ha god effekt. Vid farmakologisk behandling är SSRI-preparat vanliga, likaså direktverkande ångestlindrande läkemedel av olika typer. I svåra fall sätts ibland neuroleptika i lägre doser in, då dessa ämnen har god effekt som stämningsstabiliserande på lång sikt och får patienten att återfå den fysiska hälsan snabbare. I långt gångna fall behandlas personen somatiskt med näringstillförsel under ledning av dietist. I de fall där patienten förlorat förmågan att känna hunger och mättnad på grund av de låga nivåerna av signalsubstanser i hjärnan, sätts ibland tricykliska antidepressiva tillfälligt in för att få igång hungern.

Behandlingshem som är speciellt inriktade på att behandla anorexia nervosa och andra ätstörningar finns, både i kommunal och privat regi. Vilka metoder behandlingshemmen tillämpar varierar, och det kan vara allt från DBT till bildterapi och ridterapi. I princip alla metoders strävan är att öka patientens självkänsla, vilket i sin tur kan hjälpa honom/henne att själv bryta med sjukdomen.

Prognos

Anorexia nervosa i sin obehandlade form är dödlig. 10% -20% av alla som insjuknar avlider, antingen av sjukdomen i sig eller av något indirekt relaterat till sjukdomen. De vanligaste dödsorsakerna är hjärtstillestånd eller hjärtattack till följd av svält och utmattning, att magsäcken brister vid eventuellt självframkallad kräkning samt självmord till följd av den kliniska depression sjukdomen medför. Vissa avlider av hypoglykemisk koma. Beräknat utifrån statistik tillfrisknar omkring 50% av de drabbade helt, och en tredjedel förbättras med tiden, medan ca. 20% förblir kroniskt sjuka.

Källor

• Kunskapscentrum för ätstörningar

• Anorexi Bulimi-kontakt

Litteratur

* Jätten i spegeln (2005), Helene Arkhem ISBN 9177156609 / 91-7715-660-9